4 år sedan idag

Hej på er! Det var ett tag sedan jag skrev här på bloggen men har massor att göra för att det är nämligen så, att i slutet av februari så kommer det hända en sådan fantastisk grej och har massor att göra före det, så till dess får ni nöja er med att det kommer lite färre inlägg, förstås inte med såhär långa pauser. Jag håller på att göra ett nyårs-inlägg så ni får lite vänta ännu tills jag önskar er gott nytt år hah

Idag tänkte jag ta upp en annan sak. Ni vet på facebook då det kommer påminnelser om vad du har skrivit för inlägg och hur många år sedan det var. Idag, den 10:nde februari så har jag skrivit för fyra år sedan på facebook : ''Hoppas du får det bra! Syns i himlen! Älskar dig!'' & ''FÖRBANNADE CANCER SJUKDOM''

För fyra år sedan idag så gick min morfar bort. Jag vet att alla någon gång kommer gå igenom detta, Kanske därför jag vill prata om detta idag.

För fyra år sedan ville jag inte dela med mig av denna händelsen på bloggen. Vissa människor vill inte alls dela med sig när något sånt här händer, men sån är inte jag. Utan anledningen var att jag trodde att om jag inte pratade om detta så skulle kanske morfar komma tillbaka. För det var min första gång då någon viktig och nära person till mig och min familj gick bort. Än idag så känns det som om min morfar bara är på en lång resa och skall nog ännu en vacker dag komma tillbaka och stå med resväskorna och vänta på oss på flygstationen. Men ändå vet jag sanningen.

Jag vet att min morfar har det bra och jag fick säga allt till honom som jag ville han skulle veta. Jag är en sådan person som tror att han faktiskt kan sitta på molnet och skratta åt mig då jag gör bort mig, inte bokstavligen men ni förstår säkert vad jag menar,

Jag vill bara säga till er alla som läser detta att, vare sig ni har gått igenom något sånt här eller inte, så alla i denna värld kan eller kommer att kunna veta hur ni känner er och vad ni går igenom. Ni skall alla veta att om inte ni hade den turen att hinna säga allt ni ville och ta farväl, så vet jag att personen vet hur ni känner för honom/henne.

Morfar är fortfarande min morfar och en viktig person i mitt liv, ända förändringen är att jag bara inte kan höra honom mera, men jag vet att han lika mycket finns här med oss än idag.